Siljas politik

Min politik präglas av liberalt tänkande. Varje person ska ha frihet att göra sina egna val, men också ta ansvar för sina handlingar och för andra i sin omgivning. För att individen ska känna trygghet behövs ett fungerande rättsskydd. Samtidigt har individen skyldighet att respektera och bemöta sin omgivning och sina medmänniskor med respekt och öppenhet.

Jag vill skapa ett hållbart Helsingfors. En stad där ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet kombineras. Mitt Helsingfors är en öppen, framtidsinriktad, flerspråkig, mångkulturell och internationell stad. En stad där vi beslutsfattare för dialog med invånarna och skapar gröna rum och mötesplatser med ett rikt kulturliv. Helsingfors ska vara en attraktiv stad för företagare, en hub där innovationer och tillväxt skapas. En tillväxt som både män och kvinnor bidrar till. I Helsingfors ska du kunna bo och röra dig miljövänligt och dina barn ska ha tillgång till högklassig utbildning på svenska eller finska.

 

Ekologisk hållbarhet

Helsingfors unika läge med närhet till havet och flera fina grönområden ska vi värna om. Det bidrar med välbefinnande för helsingforsare, men lockar även turister till en stad med ren, stilla och orörd natur. Grönområden som är tillgängliga för helsingforsarna är viktiga för trivseln och stöder välmående i staden. Att Centralparken naggas i kanterna på grund av den nya generalplanen är trist och alla framtida planer som skulle minska på vårt största grönområde är oacceptabla.

Helsingfors ska vara en ledande miljöstad. Miljö- och klimatpolitiken är den viktigaste för vår framtid. Miljöfrågor är aldrig isolerade, utan måste alltid behandlas som en del av en större helhet. Hållbara miljöbeslut skapar förutsättningar även för framtida generationer att leva och bo i ett Helsingfors med ren luft och rent vatten. Det ska vara enkelt att välja en miljövänlig livsstil i Helsingfors.

Vi ska förbinda oss till att minska koldioxidutsläppen med minst 20 procent fram till 2020, 40 procent till 2030 och 80–95 procent fram till 2050 jämfört med 1990-års nivå. Uppvärmning av byggnader, trafiklösningar och elförbrukning är områden vi speciellt måste fokusera på för att få ner utsläppen. Vi måste minska vårt beroende av fossila bränslen och istället satsa på förnybara energikällor som är anpassade till vår omgivning. Nedläggningen av Hanaholmens kraftverk är ett steg i den riktningen. Ju mer mångsidig vår energiproduktion är, desto bättre möjligheter har vi att minska på vårt beroende av olje- och gasimport. Privatpersoner, husbolag och stadens olika instanser ska i större utsträckning kunna vara energisjälvförsörjande, inte bara i teorin utan även i praktiken. Byråkratiska och tekniska hinder måste avskaffas.

Vi måste också bli bättre på återvinning och avfallsminimering. Både industrin och privatpersoner ska uppmuntras att se över sina egna rutiner. I nybyggen ska det finnas en livscykelbetraktning och energieffektiviteten ska vara faktisk, inte teoretisk. Bättre vetskap kring och smidigare sätt att kunna återvinna plast behövs. Helsingfors kunde vara proaktiv i förbjudande av plastpåsar.

Våra matval inverkar på miljön. För att skapa en rik och miljövänlig matkultur, ska Helsingfors främja ekologisk, klimatsmart och lokalt producerad mat. Reko-ringar och andra mötesplatser där jordbrukare och helsingforsare kan mötas ska uppmuntras. Vi ska också skapa utrymme för stadsodlingar. Vid upphandling och anskaffningar ska miljökriterier prioriteras, såsom ekologiska produkter.

Helsingfors ska säkra biologisk mångfald genom att bevara naturområden och öka mängden grönområden. Arbetet för att rena Östersjön måste intensifieras och Helsingfors ska ta en aktiv roll i samarbetet med andra Östersjöstäder i det arbetet. Vi ska ha beredskap att bekämpa oljeutsläpp och erbjuda fartyg avfallstömning i våra hamnar.

Helsingfors trafikplanering måste följa tidens gång och samhällets utveckling. Att välja det utsläppssnåla transportmedlet i Helsingfors ska löna sig både ekonomiskt och tidsmässigt. För det behövs fungerande och logiskt kopplade lättrafikleder. Kollektivtrafiken i huvudstadsregionen ska vara i en rimlig prisklass, den ska vara modern och pålitlig. Ifall fler gator görs om till enbart lättrafikleder vore det skäl att utreda behoven av och kostnader för en centrumtunnel.

 

Ekonomisk hållbarhet

En ansvarsfull, hållbar och långsiktig ekonomisk politik är grunden för att även välfärden ska fungera. I Helsingfors måste vi föra en politik som ger förutsättningar för företag att verka och växa och en politik som gynnar sysselsättningen i staden. En hög sysselsättningsgrad i Helsingfors stöder stadens ekonomi som i sin tur gör att den offentliga servicen står på en mer stabil grund. Det är i små- och medelstora företag de nya jobben skapas och därför är det viktigt att även små, lokala företag ska kunna lyckas i stadens upphandling, men överlag också annars känna att Helsingfors är en bra stad för dem att verka i.

Staden måste våga göra också större investeringar. Helsingfors konkurrenter är inte övriga städer i Finland, utan andra storstäder omkring Östersjön. Helsingfors långsiktiga mål ska vara att det byggs en tunnel till Tallinn, speciellt nu då det även finns EU-finansiering för utredning av projektet. Kopplingen till Centraleuropa skulle förbättras radikalt och den kopplingen är viktig för hela Finland.

Den nyligen godkända generalplanen är inte till alla delar lyckad, men fortsatt arbete med detaljplaner borde nu påbörjas. De ska göras utgående från individernas behov. För helsingforsarna är stadsplanering en central fråga så att servicen ska fungera, företag ska kunna vara framgångsrika och för att individers vardag ska fungera smidigt.

Det råder brist på lägenheter i Helsingfors. Byggande har en social funktion och genom det kan man bidra till välmående och skapa gemenskap. Onödiga normer i byggande och kravet på bilplatser får inte belasta bostadens pris i lika stor grad som det gör idag. Bostadsplaneringen ska fungera i samarbete med planeringen av kollektivtrafik och lättrafikleder. Ställvis kan vi bygga tätare och högre och vid renovering av större fastigheter ska det vara mer flexibelt med tillbygge för att till vis del även kunna finansiera renoveringar och öka på bostadsutbudet.

 

Social hållbarhet

Helsingfors ska vara en stad där medborgarna mår bra och är lyckliga – en stad som präglas av medmänsklighet. Förebyggande åtgärder ger medborgarna ett långt och friskt liv. Olika samhällsreformer, speciellt inom social- och hälsovården, verkar ha tappat fokus på det grundläggande, nämligen människan. Just nu talar man mest om strukturer, medan vårdreformen i grund och botten borde handla om individen.

Att ha tillgång till service på sitt eget modersmål, svenska eller finska, måste fungera bättre i Helsingfors. Speciellt ska detta prioriteras inom vården och utbildningen. Den relativt nya tvåspråkighetskommitéens arbete är av stor vikt och måste få fortsätta.

Den pågående vårdreformen medför en hel del utmaningar. Det bästa vore att huvudstadsregionen skulle få en egen lösning, men eftersom det inte verkar sannolikt måste vi se till att vi får bästa möjliga resultat av den pågående vårdreformen. Det logiska vore även att socialvården skulle bli kvar i kommunerna.

Det har riktats stor kritik gentemot äldrevården i Helsingfors, speciellt äldrevården på svenska. Kritiken måste tas på allvar och situationen göras bättre så att det finns tillräckligt med förebyggande tjänster, att vården i hemmet tryggas och att servicetjänster överlag är av god kvalitet, i rätt tid och i rätt form ifall hälsotillståndet försämras. Det ska finnas alternativa boenden och mångsidig service, som är individuellt anpassad.

Helsingfors ska även framöver ha subjektiv rätt till dagvård. Det höjer sysselsättningsgraden, ger mer jämlika förutsättningar för våra barn och stöder jämställdheten. För att det i praktiken dock ska fungera måste bristen på dagvårdsplatser först och främst åtgärdas.

Utbildning kommer att vara den största enskilda frågan som blir kvar i kommunerna då en hel del annan service flyttas till landskapen. Det kan i sig vara en positiv sak att vi i än större grad kan fokusera på kvaliteten i utbildningen. Grundutbildningen ska vara jämlik och ge bästa möjliga förutsättningar för våra barn och unga att kunna gå vidare i sina liv. Andelen unga i huvudstadsregionen är stor och därför måste det finns ett tillräckligt antal studieplatser. Speciellt har detta varit ett problem inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen där efterfrågan varit större än utbudet i vissa utbildningsområden.

Alla unga ska efter grundskolan ha möjlighet att vidareutbilda sig. Unga som inte har en utbildningsplats eller arbetsplats att gå till riskerar att marginaliseras. Ungdomsverksamheten i Helsingfors är en viktig sektor och där borde vi fortsätta se till att unga kan få flera former av stödjande service på ett och samma ställe.

Uppmuntran till idrott och motion i ung ålder leder till hälsosamma levnadsvanor och gynnar välmående. Motionerar en person som ung, är det sannolikt att hen fortsätter med hälsosamma vanor även i vuxen ålder. Därför är det viktigt att idrottstjänsterna som erbjuds i Helsingfors fortsättningsvis har något att erbjuda alla stadsinvånare, med fokus speciellt på barn och unga. Idrottsföreningarna är i en central roll och bör understödas. Idrotten ska behandlas jämställt på junior-, senior- och professionellnivå.

Det psykiska välmående måste även lyftas fram – det måste finnas tillräckliga resurser för att i ett tidigt skede kunna reagera på om en person inte psykiskt mår bra. Tjänster inom detta område måste speciellt finnas för unga, där de unga rör sig.

Kultur bidrar bevisligen till individers välmående. Ett levande och mångfaldigt kulturliv berikar vårt samhälle och stöder på ett förebyggande sätt välmående. Helsingfors har och ska även i framtiden ha en bredd av olika kulturutbud. Det berikar staden visuellt, men först och främst finns kulturen till för människorna.

En fungerande integration från första stund då en person anländer till Helsingfors är av högsta värde. Trots att flyktingmottagande borde fördelas jämnare mellan de finländska kommunerna, kan Helsingfors ta emot flera flyktingar och göra mer för integrationen. Vi ska prioritera språkundervisning, sysselsättning eller utbildning och gemenskap i våra integrationsprocesser. Civilsamhällets roll är även avgörande och guld värd. Rasism och intolerans kränker grundläggande rättigheter och skapar klyftor. Det är viktigt att Finland och Helsingfors inte ruckar på sina grundvärderingar och att vi inte bereder plats i samhället för nationalism, rasism och främlingsfientlighet.